Toppenstart på nytt arbete

I måndags var min första dag på tretton37 och en hel vecka har magiskt bara flugit förbi.

Starten på tretton37 var något jag aldrig varit med om på någon arbetsplats förut och jag tycker de är ett föredömme för alla företag som rekryterar och anställer. Små saker som gjorde att jag kände mig otroligt välkommen och önskad.

Vad var det då som gjorde att det kändes så bra?

För det första så fick jag ett mycket trevligt mail från Sofia, en tid innan min första dag.

”..Fantastiskt roligt att höra att vi ska bli kollegor, stort välkommen till tretton37! Mitt mål är att ge dig världens bästa start när du börjar hos oss…”

Sofia beskrev lite kort om processen och saker vi behövde göra för att säkerställa min ankomst. Det kändes bra att få veta hur allt skulle gå till, smått som stort. Detta medförde att jag inte behövde ligga vaken och fundera på knasiga saker som jag ofta gör när jag står inför en ny situation. Jag fick även känslan av att tretton37 faktiskt riktigt längtade till jag skulle bli en av deras team.

Några dagar innan den stora måndagen fick jag en hel agenda över vad som skulle hända första dagen. Med klockslag! Agendan var fullspäckad men tid avsatt för att gå runt och träffa alla samt installera mina nya verktyg.

Ett stort plus var att jag fick en riktig långlunch med chefen!

Agendan gjorde att vi hann med enormt mycket och kunde lägga allt det praktiska bakom oss. Tidspecifikationen hjälpte oss att inte fastna i någon del, utan skynda på och ta det mest essensiella. Detaljer kan man alltid söka upp när de behövs.

Dagen avslutades med fotografen och sedan cyklade jag hem och slocknade tidigt med ett stor leeende på läpparna.

Även om tretton37 kör the google-style med icke bestämda skrivbord, var ett stort papper fastklistrad på en av platserna där det stod WELCOME MONICA! Det är bekvämt att få en bestämd plats innan man lärt sig hur den icke-officiella platshierarkin fungerar (om det nu finns någon sådan). Att komma som ny och av misstag råka ta chefens plats är väl något som vi alla är lite nojiga över.

Därefter kastades jag in i ett av projekten. En kort intro, en konkret förklaring av vad som önskades av mig och sen satte jag igång att jobba. Underbart! Jag kände mig behövd och nyttig från första stund.

När man får något konkret och riktigt att göra, blir det naturligt att lära sig företaget utan att behöva sitta och läsa policys och handböcker i timmar. Konkreta problem gör det enkelt att fråga mina kollegor och det blir ett naturligt sätt att lära känna alla. Om man inte är extremt social, reser man sig inte upp och går bort, avbryter en kollega för att fråga vad hen gör på fritiden. Då är det super att ha en relaterad fråga att öppna med.

Att få hänga med på lunch var faktiskt en sak som jag inte riktigt tänkte på. Hela veckan, varje dag, har olika människor kommit och frågat om jag ska hänga med dem ut på lunch. Oerhört skönt. Om jag tänker tillbaka på mina föregående arbetsår, blir det ofta att man går ut med samma gäng. Vi tänkte sällan på om det var någon ny på jobbet utan man gick med sin lilla grupp utan att tänka. Jag har ingen aning om någon ny glömdes bort och fick gå själv. (hua!)

På tretton37 glöms ingen bort! Tvärtom. Det kvittar vilken avdelning man sitter på. De som är sugna på sushi går dit och de som vill ha burgare går dit. Matsäcksmänniskorna sitter vid det stora träbordet tillsammans mitt i. Alla frågar och för mig är det bara att välja vad jag själv är sugen på just den dagen.