Arnold Äventyraren

Har ni vägarna förbi Önneköp och dessutom gillar att lyssna på helt galna reseberättelser, kan jag verkligen rekommendera att besöka Arnold Wernersson, aka Arnold Äventyraren och hans kannibalmuseeum. Han har varit i över 160 länder och har samlat massor av föremål som han ställer ut i ett museum.

Museeum är egentligen fel ord, för saker står staplade ovanpå varandra, blandat med fotografier och saker som det inte finns något ord för på svenska, hängandes i taket.

Arnolds berättarteknik fängslar och det är nästan som man kan känner lukter, hör vinden eller ser farliga djur framför sig när han berättar. Arnold varierar rösten och återskapar både hemska banditer och små pygeméer som försöker förmedla sig på knagglig engelska, samtidigt som han plockar fram än den ena eller andra saken. Tiden går fort och jag vill bara höra mera och mera..

Jakte i Tibet

Det vidrigaste han någonsin ätit (druckit) var när han blev bjuden på te i Tibet. Det var varmt, härsket jakfett och hur han än försökte kunde han bara inte dricka det.
– Tvi för vittingen, sa Arnold och rynkade hela ansiktet vid minnet av den händelsen.

Arnold pratar även om kanibalism, som ända tills 70-talet förekom i vissa delar av världen. Till saken hör att Arnold haft förmånen att träffa några kannibaler. Bland andra Niptir, som ätit mer än 80 människor och som bor i Norra Malekula i Melanesien i Stilla havet. Mötet med Niptir var ett äventyr, som får Arnolds ögon att glittra tillsammans med ett stolt leende.

Kannibalerna talade om att svarta människor var godare än vita, men kineser var helt klart godast. Människokött smakar sött och de godaste bitarna är bröst, rumpa och lår. Armen är som vår filé och den får oftast bara hövdingar och fina män äta. Det är absolut förbjudet att döda någon man känner, har träffat eller skakat hand med. Då har andrarna blandats och det är mycket dåligt.

Arnold pratar vidare om sitt recept på sås till människostek som han fick en gång, men själv har han aldrig ätit människa och tänker således inte heller göra.
– Nej, nej, jag har inte smakat människokött. Tack och lov.

Möte med ormar

Arnold's-kannibalmuseum10Med andakt och försiktighet vecklar vi alla ut ett anakondaskinn på över tre meter.

Under tiden berättar Arnold om en man som berättade en skräckinjagande anakondahistoia för honom.
Arnolds kompis stod med vatten upp till knäna i en sjö, då det plötsligt kom upp ett anakondahuvud en bit bort från honom. Av ren reflex slog han till anakondan med sin ryggsäck.

– Klonk sa det och huvudet försvann.

Då kände kompisen att det snärtade till nere vid fötterna. Han kände anakondans svans försvinna runt sina ben. Anakondan hade redan förberett svansen för att krama ihjäl sitt byte. Kompisen upplevde en nära döden uppelvelse där i vattnet. Efter det gick han aldrig ner i något vatten igen, berättade han.

En annan incident med vatten och ormar, var när Arnold satt i mitten av en urholkad trästam som fördes fram av en pygmépappa och hans son. Själv satt han i mitten med sin kamera som värsta turisten, berättade han. Det var varmt, 100% luftfuktighet och svetten bara rann.

Plötsligt ser han en grön mamba ringla sig över vattnet. Han vet att dessa är superfarliga och ville inte ha in/upp den på den lågt liggande kanoten. Han ber pappan vända kanoten så att ormen får fri lejd framför dem, men pappan missförstår.

Han tror att Arnold ville han skulle vrida kanoten så att Arnold skulle får bättre bilder! Vändningen av båten blir således tvärt emot vad den skulle. Mamban lyfter sig upp bara ett par cm från Arnold, väser och Arnold stirrar in i dödens svarta ögon. Arnold vrålar sitt dödsskrik och fäktar hysteriskt med allt vad han har.

Det blir kaos. Mamban flyger upp mot Arnold som tänker att nu är hans sista stund kommen. För ett par sekunder känner han att han är biten och skriker om än ännu högre. Mamban simmar iväg på en mikrosekund och är plötsligt borta.

När paniken lagt sig, visar det sig att Arnold måste ha skrapat sig själv på någonting, för han lever.

Fruktbarhetshalsband

Många av Arnolds saker är mystiska, magiska och innehåller starka krafter. Synska människor brukar känna starka vibrationer när de går in i hans museum, berättar han.
– Jag hade en kvinna här som började darra i hela kroppen och fick gå ut, säger Arnold.

Arnold's-kannibalmuseum8
Den starkaste kraften finns i ett pytomormshalsband gjord av kotor från en pytonorm. Det är ett fruktbarhetshalsband och mycket kraftfullt. Han har hängt den om halsen på flera kvinnor, som sedan skickar kort på sina bebisar.

Arnold hängde halsbandet runt min hals. Så vem vet – jag kanske blir gravid igen så här på ålderns höst?

Förkrymt människohuvud

Arnold's-kannibalmuseum12
I taket hänger ett förkrympt människohuvud från Equador som numera går under namnet Folke Carlsson. Denna fick han köpa då magin för huvudet var slut.

– Det var inte så att jag letade efter ett krympt människohuvud att ta med hem. Det bara blev så. Som så mycket annat i livet, säger Arnold.

Penisskydd

Penisskyddet från Nya Guinnea – en koteka – var den mest spännande saken tyckte Leo 9 år. En långt hornliknande rör som penisen stoppas in i och viras fast runt pungen. Penisröret visar hur många grisar man har och ibland även hur många fruar. När man går bort stoppar man ofta en fin fjäder i toppen.

Leo funderade mycket på detta penisskydd.

 

Slaktad med machetes

Jag frågade om han varit riktigt rädd en gång. Han hade varit rädd många gånger, men han mindes en särskilt gång när han var nere i Trobrianderna. Han hade fått rådet att göra upp all betalning och avtal för mat/vistelse och husrum första dagen av sin vistelse. Jämfört med Peters resa, betalade han hutlöst med pengar. Men hövdingen var nöjd och Arnold var nöjd.

 

Arnold's-kannibalmuseum3

Näst sista dagen kom två personer från byn, som sa han skulle betala ytterligare 1500 dollar. Arnold förklarade vänligt men bestämt att han betalt allt i förväg och skakat hand med hövdingen. Personerna var mycket aggressiva och ville inte höra på det örat utan krävde att Arnold skulle håva upp stålarna. Arnold hade inga pengar. Då drog de fram stora machetes och sa att om han inte betalade skulle han aldrig komma därifrån.

Kvick som en råtta fick han tag i en stav med ett svart huvud på. Han förklarade att staven var full av magi och skulle de försöka döda honom så lovade han att han skulle åtminstone ta med sig en av dem in i döden.

Hela natten satt Arnold upp i mitten av sin lilla hydda på två gånger två meter. Han visste att om han somnade, skulle det vara kört. Han såg ingenting i den becksvarta natten men hörde hur de då och då körde in machetes igenom de tunna väggarna mot honom. Varje gång skrek han högt med mörk, väsande röst, samtidigt som han slog sin stav mot dem.

Han sov inte en blund den natten, men på morgonen var de borta och han smög iväg tidigt innan någon hade vaknat. Då var han riktigt rädd sa han.

Vill man besöka Arnold får man slå honom en signal på 0415-600 37

Arnold's kanibalmuseeum