Vandra med Alpacka

Att vandra sida vid sida om ”sin egen” alpacka var något av det mysigaste vi har upplevt. Att djuren ofta används som terapi kan jag förstå, då man blir glad ända ner i tårna.

– Det känns inte som två timmar – det känns som fem minuter, sa Alex 9 år med strålande ansikte då vi nästan var tillbaka på gården igen.

Starka personligheter

Alla alpackorna har sitt eget namn och sin egen personlighet. Solero, som jag och Alex tog hand om, var snäll och en ganska van vandrare. Dock testade han flera gånger vem det var som bestämde genom att stanna och försöka äta.  Snabbt visade Alex med fast och lugn hand vem som bestämde och fick fart på honom precis innan han skulle ta en tugga av något grönt längs vägkanten. Efter ett par försök, följde han oss som en snäll liten hund.

Alpacka_5

Busfisen

Däremot var tvååriga Aladin en riktig buspacka och honom ville Leo gärna vara ledare för. Aladin var en riktig partyhöjare och hela tiden hörde man långt bakom oss hur Peter och Leo försökte få styr på honom. Men han sträckte sig ner och åt när helst han ville.

När Leo tyckte att nu får det vara nog med mat, lade han sig helt sonika ner och vägrade gå ett enda steg längre. Det såg nästan ut som han låg där och flinade. När Leo sedan hittade blåbär i skogskanten tyckte Aladin minsann, att om inte han skulle få äta så skulle inte Leo det heller! Han tog ett jätteskutt och bokstavligt drog ut Leo ur blåbärsriset förtare än kvickt.

Aladin gav oss många skratt under resans gång!

Alpacka_8

Fakta om Alpackan

Alpackan mäter ca 1 m vid manken och väger som fullvuxen 50-80 kg och fölet väger mellan 6-8 kg när det föds. Jacqueline berättade att de under sommaren dock fått två stora bjässar på över 10kg st. Det är ovanligt att de får tvillingar, även om de har fyra spenar. Vid tvillingfödlar dör oftast båda fölen, så det är bra att det är ovanligt. De får bara ett föl per år eftersom dräktighetstiden är 11,5 månader. Jacquiline och Tony brukar oftast betäcka ca 10 ston per år, så att de ska hinna ta hand om alla.

Det finns två typer av Alpacka. Den ena heter Huacaya och den andra heter Suri. De hade några få Suri-djur och dessa ser ut som rastafari med lång lockig ull. Suri är en ganska ovanlig art och klipps bara vartannat år eftersom deras ull isolerar inte lika bra som Huacayans, medan Huacaya klipps varje vår.

Alpacka_9

Huacaya till vänster och Suri till höger.

Alpackaull

Alpackaullen anses som världens finaste och mest exklusiva. Den finns i alla färger från svart till vitt samt i brunt med alla olika varianter däremellan.

Ullen är mycket torr och inte alls fet som den traditionella fårullen. Detta gör att den är otroligt lätt att både karda och spinna.

Suriullen upplevs som svalare eftersom den är lite mer glansig. När man klappar Suri känns den nästan lite kall när man klappar på halsen. Klappar man på en Huacaya känns den varm oberoende var på kroppen man håller handen. Båda sorterna är extremt mjuka och lena. Det är omöjligt att gå mer än 10 meter innan handen automatiskt följer kopplet och kelar lite.

Vid ett års ålder ser man oftasts vilket djur som går till sällskap och vilket som går till avel. Men det som går till avel kan visa sig inte hålla måttet upp till den är tre år gammal. Kraven på aveldsjur är mycket hög och ett bra avelsdjur ska behålla den mjuka ungullen genom många år framåt.
– Vår finaste avelshingst är 13 år gammal och har samma ull som när han var två, berättar en stolt Jacqueline.

Sällskapsdjur

Intresset för Alpacka som sällskap ökar. Alpackan är som en kär och nära vän och ett bedårande sällskap. Jag kan förstå att man blir betagen i den ofattbara skönheten i deras förtrollande uppenbarelse. Skulle det gått, hade jag gärna haft en Alpacka som husdjur här hemma.

Det är något visst med deras djupa mörka ögon och redan efter en kort stund kan man förstå det starka band som uppkommer av Alpackans tillit den visar när den mår bra.

Alpacka_6

Man vill bara stoppa huvudet in i den och gosa..

Spottar Alpackan?

Givetvis måste vi fråga om den spottas och ja den ”spottar”. Jacqueline förklarar att den har tre-stegs-spott. Den första spott-loskan är mera som en luft-spott med luft, ungefär som en smygfis.

Den markerar med denna typen främst mot underordnande som går lite över gränsen. Vi fick höra den från Aladin när Solero kom för nära, när de stod fastbundna vid ett träd under fikapausen.

Den andra spottattacken är med vatten och det kan kännas som en duschflaska.

Den tredje däremot är egentligen kräk. Kräk-loskan består av maginnehåll i olika nedbrytningsstadier och luktar där efter. Det är ovanligt att Alpackan spottar på människor men när kräk-loskan kommer, känner sig alpackan sig mycket hotad.

Exempel på en sådan situation är i samband med klippningen av ullen då vissa individer kan bli så stressade att de spottar rejält.

Leo gav upplevelsen 10 av 10!

Alpackapromenad kan bokas av Jacqueline på 0451-55080

Alpakahof Hultet